theseasons

Jag går sällan till frisören och klipper mig, av den enkla anledningen att de alltid klipper av halva håret. Jag besöker frissan ca 2-3 gånger om året, om jag ska vara ärlig. Idag kände jag att jag fick nog av mitt risbuskehår så jag droppade in hos en billig frisör och klippte topparna. Halva håret åkte av, känns det som. Men det är inte det som är problemet (håret är tusen gånger fräschare nu än det vart på år och dar, tack och lov). Nej, problemet är att varje gång man sätter sig i den där jädrans stolen och säger "Bara topparna" så börjar de känna igenom håret, borsten fastnar i håret och frisören säger: "Det är väääldigt slitet... hur länge sen var det du klippte dig?" och jag svarar: "ett halvår sen kanske". Lång tystnad. "Jaa, det är ju vädligt länge sen.. he..he...det är väldigt slitet...ser du här". Så är det varenda gång jag pallrar mig till en frisör och varenda gång hör man samma sak. Jag vet, det är mitt fel, men de får det ju att låta som om att jag begått ett brott! Som om att jag har misshandlat mitt stackars hår. Vilket jag kanske har också... men herregud det är ju bara hår! Jag tänker som så att om mitt hår inte är snällt mot mig tänker jag fanemig inte vara snäll tillbaka. Det har inte lytt mig på sjutton år och jag tänker inte börja klippa mig stup i kvarten, ha hårinpackningar hela tiden och sluta föna håret. Bara så att alla frisörer vet det. Det är inte livet. Det är hår. Adios.

/F